Örnen har landat! Resan hem från London tog 48 timmar istället för 2,5 timmar. Sköna tider.

Resan var en HELVETES resa. Som börjar med att vi vaknar av att taxin ska hämta oss, inget lugnt uppvaknande vid 6 tiden inte. Vi stressar och kommer iväg 20 minuter senare. Har 10 minuter tillgodo och vi måste förbi en biljettlucka för att få vår e-ticket stämplad.

Dessvärre är det kö. Min kompanjon springer fram och frågar om vi får gå före. Men icke, hon försöker med kille efter som svarar att "everyone is in a hurry", då lackar hon och hävdar att "If we don't get on this train, we'll NEVER get back to sweden". Jag vet inte om han gav med sig för att hon var så övertygande eller för att han tyckte att hon var en dramaqueen som han inte pallade prata med. Men det gick. Bästa resepartnern.

När vi tillslut kommer framt ill luckan sitter det en trött indisk tjej där, vi slänger upp våra papper och får dem stämplade. Vi har nu 4 minuter tillgodo innan tåget skall åka (hinner vi inte med det så kommer vi att missa alla tåg, båtar, färjor och kommer alltså inte komma hem). Vi frågar den trötta tjejen vilken perrong vi ska till, varken trevliga eller otrevliga enbart jääävligt stressade. Då säger hon "Please". Vi fattar ingeting, vad fan menar hon? "say please", säger hon. Jag lackar och går. Min krigare står dock kvar, förbryllad och förvirrad. Kvinnan gör ett sista försök "If you want something you have to say PLEASE", min vän säger pleeease, får sin information och avrundar med ett "Bitch" innan vi kutar iväg till tåget, som vi hinner med.

Resten av resan gick ungefär lika bra och resten av buss och tågpersonal var lika idiotiska och otrevliga. Och i 48 timmar fick vi enbart höra skrik, utskällningar och damp. Jävla idioter.
De värsta två dygnen i HELA mitt liv.